Klaga inte på mig, varför jag gör visa saker på ett konstigt viss eller på hur ja fostrar mina barn eller när ja nattar dom. så länge de har de bra och är glada och nöjda och få alla sina behov tillfredsställda, är det inte bra?
jag står mina 3 barn till laggs alltid och tillsidosätter mig själv hela tiden.
varför ska barnen inte få sova när dom är trötta? sen kvittar de väll vad klockan är, så länge dom sover gott och ostört hela natten så..
Jag får ofta höra tänk på vad du skriver tänk på vad du säger.
jag är som jag är acceptera de annars är du inte min vän.
jag är inte den människan som ändrar mig för att någon annan vill de, det gör jag när jag själv vill göra de.
Den som känner mig den kanske förstår varför jag är som jag är...
Det är inte lätt och leva själv och uppfostra ett barn försöka jobba och plugga och finnas till hands alltid, men det har ja gjort för min Johanna och gör. Nu har ja en jobbig sjukdom som är väldigt aktiv i min kropp. jag har en psoriasis artrit som fortlöper ganska fort så jag har ganska mycket smärta i kroppen, det är en smärta som inte går att beskriva en smärta som gör så ont. det synts inte utan på mig men jag känner den inuti i mig hela tiden, vad jag än gör, som nu när ja sitter här och skriver så gör det ont i mina fingrar, benen gör ont för jag har dom på golvet.
så att ta hand om 3 barn på 16 , 3 och 2 år samt hem med allt det innebär + att ja ska jobba vilket min kropp inte fixar. så har ja fan rätt att få vara arg, ledsen och besviken i bland och skriva vad jag vill och göra de jag gör.
Ni alla andra lever säkert i fasta förhållande där ni är hemma på kvällarna båda två och pysslar om era barn med mat dusch och allt de som hör till.. allt de ni gör tillsammans det Göra JAG själv från söndag till sent på fredag, hämtar och lämnar på dagis fixar och donar kring barnen städar och tvättar lagar mat utflykter kör hämtar och lämnar handlar och mycket där till + att jag har min smärta i kroppen som tar överhand i bland när det känns som det brinner i alla lederna och ryggen håller på att gå av på mitten, då kan ja inte bara lägga mig ner och tycka synd om mig och låta min andra hälft fixa de...
jag lever med i ett fast förhållande men med en lastbilschaffis som då bara är hemma på helgerna och i bland sent på kvällarna mitt i veckan, men ja har ändå allt med hem och barn själv. Jag tar mycket mediciner dagligen för att bara orka ta mig ur sängen på morgon, jag har b12 och folsyra brist, har ja inte rätt att få vara trött i bland då. Sen att jag har svårt för att sova på natten, ja det kan ni kanske själva lista ut varför, jo för kroppen gör ont så jag måste upp och gå och få röra på mig. Min sjukdom dör mig väldigt ont i mitt psyke och vår ekonomi den för mig ännu ondare. att behöva avstå från vissa aktiviteter med barnen är inte oki att hela tiden ligga en månad bak med räkningarna känns inte så roligt heller. När jag känner att jag har rest mig upp och fått en grund att stå på så är de någon som ska slå undan benen på en och man rasar ner i avgrunden igen.
JAG KÄMPAR VARJEDAG FÖR ATT HÅLLA MODET UPPE OCH VARA GLAD, men det är inte så lätt alltid när barnen är så trötta och bara gråter bråkar slås . då är de inte så lätt för ingen löser av mig i dessa jobbiga situationer.
Så nu vet ni, Döm mig inte innan ni vet hur min dag är hur jag mår.
jag har inte den där vännen som jag kan ventilera allt med så jag bär på de mesta själv och försöker lösa saker och till utifrån min förmåga av vad jag orkar med..
NU orkar jag inte skriva mer, så ni får ha de så bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar